Rawda Basir – feminist och revolutionär

Onsdag 11 juli, Nablus

Lisa och jag träffar Rawda Basir på Women’s Study Center (WSC) i Nablus. Det är en oberoende människorättsorganisation som arbetar för att främja jämställdheten i det palestinska samhället, framförallt genom att försöka förändra diskriminerande lagar och den rådande attityden mot kvinnor och kvinnors rättigheter i Palestina. Men en betydande del av förtrycket kommer från israelerna och den israeliska ockupationen.

Vi sätter oss i ena ändan av ett långt ovalt bord. Rummet kantas av fyllda bokhyllor. En kvinna bär fram en bricka med iskall juice och ett fat med kex.

”Det är svårt att arbeta för kvinnors rättigheter i ett patriarkalt samhälle under så starkt förtryck som här”, säger Rawda. ”men desto viktigare är vårt arbete för social förändring och rättvisa, mot Israels och mot männens ockupation av  palestinska kvinnor”.

Hennes far var aktiv i den nationella arabiska rörelsen på 50- och 60-talen med revolutionären Gamal Abdel Nasser i spetsen som ledde den Egyptiska revolutionen 1952. Under uppväxten hörde Rawda sina föräldrar prata om politik och reform. 1967 flydde familjen från byn Taibe utanför Ramallah när israelerna bombade med napalm. Rawda hamnade i chocktillstånd och hennes ben kunde inte bära henne.

”Jag minns den gula färgen. Det var juni och allt var gult. Atmosfären, omgivningarna, gräset och luften vi andades. Sorgen. Förtvivlan. Vädret delade människornas tillstånd. Det var gult överallt. Jag var fruktansvärt påverkad av kriget.”

1968 var Rawda 17 år gammal och började läsa i Jerusalem. Där var hon med och organiserade en studentdemonstration. De ville lägga blommor på martyrernas gravar. Pamfletterna skrev vi för hand, säger Rawda och ler. Hon minns. Israeliska soldater attackerade dem den dagen och Rawda blev slagen i ansiktet och började blöda från näsan.

”På den tiden, när jag varje dag fick ta bussen från Betlehem till Jerusalem, förnedrade soldaterna oss, tvingade oss att gå av bussen och genomsökte vår kläder och väskor. Jag konfronterade dem, ifrågasatte, ’varför gör ni detta? hur kan ni behandla oss så här, det här är vårt land, ni kan inte ta det från oss….’”

Rawda berättar om Lina Nabulsi som blev skjuten i sin skoluniform 1976 och Munta Al Harani. Kvinnliga martyrer.

”Under Libanonkriget organiserade vi insamlig och skickade pengar till PLO.”

Efter några år tillfrågades hon om hon ville gå med i den militanta grenen av rörelsen. Fatahs väpnade gren. Rawda var redo, orädd.

”Jag sa att jag inte vill döda civila, bara militärer.”

En dag när de byggde en bomb i hennes hus exploderade den av misstag. Hennes vän dog i explosionen, en väninna förlorade ögat, bröt näsan och fick sy 19 stygn i huvudet. Rawda höll händerna för huvudet och lyckades undgå allvarliga skador. Hon visar ett stort ärr på ena handen.

Soldaterna kom, arresterade 23-åriga Rawda och fängslade henne. Väninnan som skadades frigavs efter lite mer än ett år på grund av dålig hälsa. Efter sju och ett halvt år och sju dagar släpps Rawda, 31 år gammal. Under fängelsetiden studerade hon, blev övertygad marxist och feminist. Direkt efter frigivningen började hon arbeta för kvinnors frigörelse.

I december 1987, när första intifadan utbröt, lämnade Rawda och hennes man hemmet tillsammans med många vänner för att organisera revolten mot ockupationen. De tryckte pamfletter med revolutionära texter och slagord.

”Vi ledde det folkliga icke-väpnade motståndet, och på det viset fick vi stöd från hela världen.” Men många gånger smugglade israelerna in vapen på deras mark för att avslöja och anklaga dem för vapeninnehav.

Rawda var eftersökt under tre års tid av den israeliska militären. Under den tiden gömde sig hon och hennes man som båda var politiska ledare under intifadan. Målet var att göra slut på ockupationen och bojkotta allt som hade med Israel att göra, även deras rättssystem. Vid ett tillfälle arresterades de och förhördes i sex dagar. Rawda sa inte ett ord.

Hennes mobil ringer och hon svarar. Eter samtalet förklarar hon att kvinnan som ringde är en av de berövade kvinnorna som Women’s Study Center arbetar med. Kvinnans två söner dödades under andra intifadan, hon blev djupt deprimerad och fick stöd och utbildning av WSC. Idag hjälper hon andra kvinnor som också berövats sina söner eller makar, dödade av Israel.

Annonser
Det här inlägget postades i på Västbanken och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s