Kollaboratörer i mängder

Tisdag 3e juli

I Madama bor det 2000 invånare. Omar bor här. Hans bror är en av sex martyrer från byn: två personer dödades av soldater i första intifadan 1987-1993, tre personer sprängde sig under andra intifadan 2000-2005 – en av dem inne i en bosättning och två i Israel. Omars bror dödades 2004 i Nablus efter att ha varit eftersökt i 4 år.

Hans porträtt hänger på väggen i vardagsrummet. Jag och Marshall bjuds på kaffe.

Omar berättar om en händelse för två dagar sedan. Israeliska soldater gick in i byn och arresterade två pojkar som hölls häktade i två dagar – ”för att ha kastat sten”. Men vad de gör är att de försöker göra dem till kollaboratörer. Ofta får kollaboratörer pengar och tillstånd att arbeta i Israel. Det händer att unga killar tvingas genom utpressning. Militären får deras telefonnummer och ringer sedan upprepade gånger och hotar med att komma till deras hus om de inte samarbetar.

”Vi har ett skämt om sådana människor”, säger Omar, skrattar och fortsätter: ”En palestinier åker till polisstationen i Israel och säger att han vill bli kollaboratör. Då säger polisofficeren ’Nej, shalas, vi har redan för många, du får vänta’.”

”Vi gillar inte kollaboratörer.” Omar hatar dem, och om han känner någon som blir det slutar han prata med honom, ofta gör hela byn samma sak så till slut fryses kollaboratören och dennes familj helt ut ur gemenskapen.

Den religiösa bosättningen Yitzhar ligger intill, bosättarna attackerar ofta byborna och sätter eld på deras odlingsmarker.

”Det här området är farligt på natten. För inte så länge sedan kom soldater och intog en gammal mans hus och sa ’Det här är inte ditt, det är vårt. Du får inte låsa dörren’.

Jag frågar Omar om han är politiskt aktiv. ”Nej”, svarar han, ”men alla mina bröder är. Jag gillar konst och böcker. Jag läser litteraturvetenskap och undervisar i engelska.” Jag blir imponerad av Omars kunskaper inom politik och historia, språk och kultur. Marshall har läst arabisk litteratur så han och Omar talar om deras favoriter och tipsar varandra om författare och poeter. Sedan övergår diskussionen till filmer. De är båda överens om att jag måste se Elia Suleimans filmer, en palestinsk filmregissör och skådespelare från Nasareth. Han har bland annat gjort Chronichile of a Dissapearence, Divine Intervention, Promises, The Time That Remains.

”Sionism är värre än kolonisering”, säger Omar och hans ord fastnar inuti mig. Och så förklarar han varför.

Annonser
Det här inlägget postades i på Västbanken. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s