Under junihettan

Söndag 24 juni

I Palestina får man röka var som helst, i bilen, på kaféet, hemma hos folk. Hade bestämt mig för att inte röka alls här, men köpte ett paket Parliament häromdagen eftersom min hjälte Hisham röker dem. Alex skällde ut mig och sa att de var israeliska. Hisham kallas även för pappa ISM, han är den enda som fortfarande är kvar i orgsanisationen sedan starten 2002.

Västbankens sommarvindar är för det mesta torra och heta. Svetten man inte kan fly från. Tyget klibbar mot huden på dagen såväl som på natten. Men man vänjer sig. Inomhus får vi klä oss haram. Så fort vi går utanför dörren bär vi kvinnor långbyxor och tröjor som når oss över armbågarna.

Varje dag åker vi mellan steniga, sedan århundraden terrasserade sluttningar med odlingslappar. Det är något grönare uppe i norra Västbanken, fler kulligare olivlundar, slingrigare vägar. Mer vind i ansiktet och fler lock för öronen. Jag undrar hur det ser hur här om våren och hösten, junihettan har gett vegetationen bleka färger.

Vi har stormöte. De brukar hållas i Ramallah men den här gången sa Hisham att vi träffas i Nablus, för att hedra mig och Sonny, som han sa, efter det som hände oss. Vi dukar upp lunch för tretton personer. Bröd, hommus, stekt gult ris, friterad chili, sallad. Under mötet pratar vi om de senaste veckornas arresteringar av internationella, av mig, Sonny, och av Amina, Angela och Rosa. Den ekonomiska situationen för ISM, advokatkostnaderna. Man misstänker att israeliska staten har blivit strängare, att de hårda straffen är en medveten strategi.

Jag nämner det där med cigaretterna för Hisham. Han nekar och säger att de är amerikanska. ”See”, säger han och pekar på paketets långsida där det står Philip Morris. ”But the Americans support Israel. That’s the thing.”

Måndag 25 juni.

Det är förmiddag och vi besöker Balatah Camp, ett flyktingläger som grundades 1952. Det var 1948 som Al-Nakba – katastrofen – började. 750 000 palestinier flydde eller fördrevs. Ett antal israeliska lagar förhindrade de flesta från att återvända till sina hem och de blev hänvisade till flyktingläger på Västbanken, i Gaza eller angränsande länder. Hundratals arabiska byar utplånades av israelerna.

En kvadratkilometer mark hyrdes utanför Nablus för att ta emot 5000 flyktingar. Idag bor där 28 000 med dåliga eller obefintliga vatten och avloppssystem, sjukdomar sprids snabbt i de små rummen som hyser stora familjer. De förlorade allt de hade 1948, jobb och ägodelar, och kom hit utan någonting. Flyktinglägret är känt för att vara den platsen, efter Gaza, där första intifadan startade 1987. Många miste livet under de följande årens desperata uppror. Idag är mer än hälften av invånarna arbetslösa. Under andra intifadan som började år 2000 dog 360 personer i endast Balatah Camp, 5000 personer fängslades. Idag sitter 400 av Balatahs invånare i israeliska fängelser. 600 invånare är fysiskt handikappade till följd av skador och många lider av psykiska sjukdomar.

Wael som är vår kontaktperson i Nablus tar oss till Jaffa Center, som är ett kultur och utbildningscenter mitt i flyktinglägret. Där möter vi Ibrahim. Det heter Jaffa eftersom majoriteten av flyktingarna kom från staden Jaffa, förklarar han. Här finns mediecenter, ungdomsteater, dans, historieundervisning och kurser för barn och ungdomar om The Right to Return.

Ibrahims mamma är martyr, hon dog när han var fem år gammal, misshandlad till döds av soldater. Hans bröder har fängslats många gånger, en av dem skadades allvarligt av en israelisk raket en gång. En sitter i fängelse idag. ”Varje invånare här har en historia att berätta”, säger Ibrahim.

Martyrplanscher syns på i stort sätt varje husvägg vi går förbi. Några är nya, andra är bleka och avflagnade. Vi stannar vid en lång rad stora bokstäver på en mur. Tar några steg bak för att kunna läsa. Time is on the side of the opressed. Truth is on the side of the opressed. Därefter kommer vi fram till kyrkogården. Skräp och stenhögar ligger utspridda mellan gravarna. Sedan går vi förbi skolan som har sommarläger för barnen. Femton pojkar springer emot oss och skjuter med händerna som om de bar på gevär. Jag höjer handen och hälsar As-Salamu Alaykum. Då stannar de och sträcker fram handen och hälsar artigt Wa`alaykum s-salām, några ställer sig i givakt med handen mot pannan, som små soldater i färgglada kläder. En pojke frågar Sonny om han är gift. Wael översätter. Nej, svarar han, varpå den lilla pojken gör en gest med handen under hakan med allvarlig min, snarare en slags spydigt dissande gest över att han ännu är ogift, trodde jag. Och så pekar pojken på huvudet och säger något på arabiska. Wael skrattar och översätter. ”Never do it, you will only get problems in the head”. Fröknarna verkar inte vara glada över vår närvaro. Vi tar barnen i hand och vinkar adjö. Ma-asalaama.

På eftermiddagen åker vi till Orif för att hälsa på Najah a-Safadi, 20 år gammal, som blev skjuten av en bosättare med en kula genom magen den 26e maj i år. För bara några dagar sedan kom han hem från sjukhuset. Han mår bra nu, har inte lika ont längre säger han. Sängbunden med kateter på magen. Under samtalen med hans pappa, farbror och bröder ligger Najah för det mesta tyst, med öppen mun och verkar frånvarande, hans blick rör sig långsamt runt i rummet. Jag frågar om han tar medicin. Det gör han.

Efter att han skjutits och fallit till marken sprang bosättarna fram till honom, band hans händer på ryggen och sparkade honom. Sedan fotograferade de honom med en kniv nedtryckt i jorden bakom honom. Najahs bror visar oss fotot på datorn. ”Det lades upp på facebook.” De judiska invånarna från de närliggande bosättningarna sätter eld på deras marker, på olivträden. Palestinierna från byarna springer dit för att försvara sin jord. Bosättarna är beväpnade, det är inte palestinierna. Vi får se foton och filmklipp från händelserna, när himmelen fylls av brandrök. Najah säger att han inte är rädd, det enda han vill är att komma på fötter igen och fortsätta kampen.

Annonser
Det här inlägget postades i på Västbanken och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s